Jag har pojkvän om jag vill, och redan där är det något fel.

Jag måste dumpa dig och det suger. Jag vill inte att du ska vara ledsen på mig, så klart.

Jag vill ringa till dig och tala om hur dålig min kväll var. Problemet är att det är du som är orsaken.

Ja, som sagt. Nu kommer fallet. Jag vet inte om det var för att jag förutspådde det och tror på det eller för att det är sant.

Jag har lyssnat igenom hela låten som du bad mig lyssna på.
Du har inte hört av dig och det gör mig egentligen ledsen men jag har inte gett mig själv tid att tänka på det.
Försöker underhålla mig själv så att jag inte ska ringa, sms, maila, gråta osv. Alkohol är en så fruktansvärt lätt och tillgänglig verklighets flykt.

Men jävla fitta, hör av dig då.

Kommer jag fortfarande anses som snygg om jag går upp i vikt? Kommer jag gå upp i vikt om jag försöker att inte analysera varje millimeter som jag stoppar i mig?

Vad är meningen med att se bra ut om det inte gör att jag får dig?
Här kommer problemet med att ha byggt upp sitt självförtroende på utseendet.
Men jag borde inte ta ut ett nederlag i förskott.

Jag råkade vara glad i onödan.
Sådant fruktansvärt slöseri med tid och sådant. Och humör.
Mina vågor av onödigt överdrivet självförtroende suger, skönt att någon kan ta ned mig på jorden igen.
Eller kanske sju meter under till och med.