du är här, men inte för mig. det sa du i en dröm. det sa dina andetag inte, i verkligheten. de sa den torra luften.

det var den sommaren mamma började röka.
jag och min bror var liksom för unga för att hon skulle erkänna det för oss. det var precis efter jag hade gått ut något ofantligt mycket. i mellantonåren. kom hem full onsdag kvällar mitt i natten utan att chans att prata. utan en chans att nyktra till inför dagen efter, inför skolan.
men det var slut med det nu.
mamma gömde ciggen ändå. eller till en början. jag och min bror gick förbi balkongen ciggaretten gömdes bakom benet men röken syntes, så klart.
"mamma, det är lungt att du röker"
efter ett tag började hon fråga oss efter ciggaretter. hampus hade ibland.