Kass igen. Alla nya personer jag intresserar mig av tycker illa om mig. Platoniskt eller icke sådant. Ger mig seriösa komplex.

Övrigt är planen att sluta ha sex. Känns sjuk jobbigt. Antar att det har att göra med att senaste tidens självförtroende bygger på att jag vet att killar vill ha sex med mig. Ganska uppenbart alltså att jag måste bygga upp något annat. Ska festa i veckan har jag bestämt. Trösta mig lite. Fast får inte missa skola. Borde spela piano också. Det är kul, men har kasst självförtroende inom det med.
Har en filmidé också som jag är väldigt nöjd med. Men genomför den förhoppningsvis i buenos aires. Kollade på kurs att gå idag. Åker antagligen den 17 juni. Fyfan vad pepp jag är. Jobbigt att tappa något gammalt bra man byggt upp med sig själv, men allt nytt man kan bygga för att ingen vet något kommer nog slå det gamla. Måste bara komma på hur jag vill uppfattas. Jag håller ju ändå på att bygga om mig ständigt så det blir perfekt att byta.

Men jag ska ta för mig. Våga.

Jag upptäckte inte ditt röstmeddelande förän två dagar efter att jag kommit hem. Jag tror jag lyssnade på det fem gånger, tills det raderades. Jag kan inte sluta att tänka på dig. Du är för bra. För begåvad. För inspirerande.

Jag har bestämt mig för att sluta ha sex. Det bara tar mig bakåt i min personliga utveckling. Inte sexet i sig men hela spelet runt om kring. Vill vara, leva för mig så jag, när jag träffar människor, kan förhålla mig till mig själv på ett bra sätt i samspelet med dem och inte ge dem det som jag tror att dom vill ha.

Nu har jag glömt att skriva på ett tag. Har skrivit lite saker i mina anteckningar. Spelar roll
Pratade med mr M igår på le facebook chat. Han hade varit lite undivkande, men inte helt avfärdande, men igår sade han att han inte vill ha ett förhållande. Vilket passar mig bra så. Blev fånigt glad dock. Att han sa det så vi kan umgås. Som vänner eller whatever. Nästan bäst som vänner för nu tycker jag att han är så fin och då vill man inte förstöra något.
Vet inte vad mer jag ska säga. Försöker komma på något jag kommit fram till men inget ploppar upp bara sådär spontant.

Såg ett bokmärke jag gjort för länge sedan i en av mina webbläsare. Den är märkt "KEY" och när jag följer nyckeln hamnar jag på J's modellprofil. En nyckel som ska leda till mr C. Nyckeln passade låset. Men vad spelar väl det för roll när jag inte känner mig välkommen.
Undrar om den där J verkligen lever i Stockholm. Har inte sett honom en enda gång och vi har inte en gemensam vän från Stockholm på facebook. Inte för att jag vistats vidare i staden, eller har gjort sedan alkohol samt andra synder lockade mindre än skapandet.

Har varit i Italien med M och L. Skrev lite dagbok i min antekningsbok. Handlade mest om min irritation kring M. Hon är fruktansvärt osäker och intelar sig, beklätt, att hon är bäst på olika sätt.
Denna beklädnad gör att jag blir elak. Leker med hennes känslor. Vet att hon är stolt över sina ögon, jag har aldrig varit speciellt stort fan av ögon utan tycker de är överskattade. Något jag vet att om jag säger kommer hon ta det fel. Så jag säger det. Hon blir irriterad men säger inte att hon är stolt över sina ögon utan bara ifrågasätter mig snarare.

Just nu har jag ont i huvudet och är i en kreativsvacka. Vill göra musik men känner mig för dålig.

Skrev inte igår kväll för M från malmö och sov här. Var mycket trevligare än förväntat. Känns lite sorligt att hon inte stannar längre, känns som vi inte riktigt hinner prata ikapp. Eller vad man säger.
Träffade K och V igår för att prata om Wrestlarna. Känns bra. Men jämför mig ständigt med K. Känns kasst, vet ju att vi kompletterar varandra, inte jobbar emot varandra. Något jag måste starkt jobba mot. Hon är underbar. Jag älskar det vi skapar tillsammans. Vet att det är typiskt tjejigt att jämföra sig med en annan tjejkompis. Men brukar jämföra mig med killar med.
Ser alla som ett konstant hot. Det är löjligt. Måste lugna ned mig några steg.
Löser sig nog.

Igår nämnde K att många av hennes vänner kommer till henne och snackar om hur banala deras liv känns, något hon själv inte kan förlika sig med. Jag tänkte först att kanske är det inte så längre med mig. Men med närmare eftertanke: visst tusan vill jag gå under jord för vem tusan gör man allt för? Varför försöker man hävda sig och vilka saker man gör spelar egentligen roll?
Inga så klart.
Kommer ihåg när jag var kanske fem eller sex år. Hur jag insåg att det spelar ingen roll att det finns läkare. Att den mänskliga rasen lever endast för sig själv så dessa läkarna finns endast till som en viktig del av en påhittad värld där den mänskliga rasen är det som värderas högst.
Jag hade otroliga svårigheter att förklara detta för min far eftersom jag knappt kunde sätta ord på min tanke, men jag minns det väl.

Är den idealiska kvinnan idag utan mens? Kanske ska man skaffa en ätstörning för att slippa den. Är det så man är hipp? Kanske den moderna kvinnan. Behöver inte det gamla. Mens ör ju äckligt, det vet ni väl?
Modern och självständig utan barn. Det är ju den där mammaledigheten som gör oss till slavar under männen. Mindre lön får vi för de där gnälknytena behöver stöd hemma.
Är det så det ska se ut?

Hade tänkt på något men minns inte exakt nu. Återkommande tema.
Skulle kanske skriva något om män och kvinnor. Är så dubbel. Genus eller ej och hur mycket är? Samhälle och natur. Svårt.
Men kvinnor ska vara vackra, då får de lättare. Fast kvinnor som anses "fula" får klänag sig fast vid att vara intelektuella, men de blir och andra sidan mer intelekuella än en "snygg" tjej någonsin kan bli. Och männen då? Dom blir väl bara med åtråvärda med utseende och smarthet. Men det är inte nödvändigt. Smarthet räcker väl. Fast det gör de ju för kvinnorna med. Männen får väl inte bara vara snygga och blåsta? Fast det är väl skönt att ha lite press på att bli något mer än ett blonderat skal med markerade kindben.

Bara blaj det här. Skriver ned något. Har så svårt att veta upp eller ned. Blir jag en torr människa för att jag inte dricker och tar droger? Fast det är väl därför jag inte gör dom där sakerna, för att jag vill kunna vara en kul pys utan dem.
Äh.

Skrev imorse med men tror att det är bra at få in rutin att skriva något varje kväll. Träffat K och pratat om Stories. Borde göra det till något större. Jag vet att det kan bli stort men har samtidigt inte en blekaste hur i helvete det skulle bli stort. Eller vad ska man göra för att det ska blir stort.
Det är som jag står handfallen in för världen som jag vet vill ha mig men så klart inte varenda del av den vill se något av mig. Så vart ska man börja? Världen är trots allt stor.
Lame liknelse. Men men.

Känns inte som om jag kommit fram till så mycket idag.
K visade ett litet manifest om saker vi ska minnas så vi inte försvinner i hybris om våran blogg skulle bli något. Men jag vet inte. Basala principer, sådant jag inte tror jag skulle förlora mig i. Har varit tvungen att förhålla mig till de sakerna länge nu i och med bloggar. Även om den inte varit jättestor men alltid sådär att man kan välja at sälja sig och bli kommersiell men jag har ju tagit en del avsånd från det osv osv osv.

Ja, ja. Men säkert bra att skriva ned. Se att vi är öevrens typ.

Skolkar igen. Men det är inte så farligt. Bara skolkar lite. Som vanligt, som vanligt.

Slog mig: Vad tusan ska hända med alla? Alla dom som är min värd nu. Alla inspirerande, spännande som mest är deprimerade, undvikande och livs rännande. Så är mest och många av mina vänner. Är det vi som blir konstnärerna? Revolution mot samhället. Eller gör något och bränns ut. Tar livet. Blir kända efter döden. Alla dessa deprimerade, hemma liggande, inspirereande livs- och känslotiggande!
Det är vi som blir något. Är det inte så?


Pratade om kärlek igår med M. Vill man verkligen bli kär om det är vad det är än så länge. Blind blind blind. Som gå i något töcken av gud vet vad. Det som kallas kärlek.
Nej, så vill inte jag vara i alla fall. Älska men inte vara kär.
Men jag brukar kalla det där blinda för förälskelse. Mer som ett litet skällsord om du förstår. Ord är ju bara det man gör det till och jag har bestämt mig för att kär är något mer.

Tänkte på kärlek idag igen. Tänker väl på samma saker som när jag var 14 fast på ett annat sätt. Eller säkert till och med samma. Försöker vara självständig och fnysa åt sådana basala saker. Nu skulle jag skriva att jag säkert bara vill ha ett förhållande någonstans där innerst inne. Fast vill jag det?
Ja kanske. Om det är inspirerande, givande, spännande, ohämmande och och.
Har jag bara för höga krav?
Ibland tror jag att jag har för höga krav på t.ex. känslor. Som vad det är att sakna. Jag brukade tänka att jag saknar väldigt sällan men att jag måste saknat för annars skulle jag inte veta vad det var att inte göra det och vad avsaknaden av det är.
Men nu tror jag jag börjar fatta. Lite saknad smyger sig in i mit liv. Men jag saknar nog mer sällan än andra eller så är det folk som missbrukar ordet, helt enkelt.

Borde börja skriva mer konternuelig och mindre kryptisk dagbok. Börjar nu. Inget intressant för er så sluta upp att läsa.

Ja, vart börjar man. Kanske med en så simel sak som att det går framåt i Pianospelandet. Vågar improvisera lite utan att kapitulera av ångest och pinsmhet inför mig själv och min familj. Borde testa att spela inför någon vän för att träna mig. Våga.
Är nästan färdig läst med Cat's cradle av Kurt Vonnegut. Har kommit fram till att det är bra att ha någonslags tro. Inte som en religion nödvändigtvis men något som fokuserar en och håller en samman och gör en mer förstående. Borde försöka meditera mer och intressera mig av någon new-ageig grej. Hitta någon husguru, någon författare som skriver new-giga böcker om hur man lever sitt liv. Om hur man mediterar och sånt flum. Tror att jag skulle kunna bli såld på något sådant. Eller bara skapa något utifrån min egen tro. Har rätt många övertygelser. Borde samla dem, skriva ned dem på något vis.

Övertygelser:
Vara självständigt - Försöka att släppa de basala hedonistiska behoven. Tror att jag skulle bli mer fokuserad utan socker till exempel. Får bli uppgift nummer ett.

Haha kanske är den enda riktiga övertygelsen jag har än så länge. Får återkomma med mer en annn dag.



Läste också E's blogg med noveller. Fint med folk som gör saker. Skriver om sådant jag också skrev om i den åldern. Pojkar och tron på hur kärlek ska se ut. Ja, den såg väl ut så också. Men känns som om jag har högra mål nu än den där enkla bekräftelsen av kärlek från någon liten pojke. Bekräftelse är det mest förrödande när det kommer till självständighet. Det är jag övertygad om.
Men kärlek är inte dålig. Den är underbar och i sin renaste for finns den inte till för bekräftelse. Det är väl vad min novell skulle handla om idag.

Jag ställde in resan. Här glider man fram på gatorna. Inte nödvändigtvis för att man är cool, snarare för att det är halt. Mina händer luktar rök. Det gör nog dina med någonstans kanske över atlanten, eller var du är nu.
Jämför allt med dig. Men tror verkligen inte jag är kär. Gillar mer idén av dig. Du är så jag vill att en människa ska vara men jag vet att när jag tänker så tar jag inte hänsyn till att du är en massor som jag ogillar i en människa med. Men jag vet inte. Ser någon slags likhet mellan oss. Som om jag vill vara din lärling. Eller att vi vore ett perfekt team.
Fast det är ju bara inbillningar.
Men gud vad jag gillar idén av dig.

Juste. Nu kom jag på vad jag skulle skrivit i tidigare inlägg. Eller har tänkt på minst hundra saker, eller kanske tio, att skriva. Men en i alla fall:
Jag vill inte ha sex med dig. Jag vill bara vara med dig. Lära av dig, kanske lära dig. Första tanken var att det är så långt ifrån att vara kär som möjligt. Andra tanken var att det kanske är att vara kär. Tredje tanken är att kärlek involverar båda. Men jag älskar inte dig väl? Eller?
Högaktar, håller av. Vet inte.
Du är cool.
Vill vara som dig.

Det var något jag tänkt skriva. Men glömt bort nu. Något om att, äh spelar roll. Alla är hycklare. Alltså jag är, lite okej att jag är. Försöker jobba med det. Att inte vara. Hycklare.
Inga principer. Min enda princip.
Allt är rätt bra. Eller bra eller rätt bra kanske okej. Jag är rätt smal. Lite för, men lite mer lagom nu än förut fast jag är fysiskt större. Inte stor, så klart. Känns bra. Om kläder är små så är det nu bara de som är försmå. Inte jag som är för stor.
Det är en underbar insikt.
Jag är bäst. Jag äger världen.

Du med.