Hatar allt. Hatar min mamma. Inget känns speciellt motiverande just nu. Fattar inte vad jag kämpar för. Gillar inte att umgås med människor.
Undrar när jag ska börja tycka att det är bra. Umgås bara i förebyggande syfte. Liksom kontakter är bra, vill utveckla mitt intellekt men jag vill egentligen inte umgås med någon. Kanske ligga i sängen med någon. Ha sex, kolla på filmer, fota lite. Sådant behöver man inte lämna rummet för att göra.
Önskar att jag levde i en värld där vi bara var två. Där det inte fanns någon mer än mig och någon mer person. Någon person jag verkligen gillar och som inspirerar. Och som känner samma sak för mig.
Leva i total samklang, symbios.