Borde börja skriva mer konternuelig och mindre kryptisk dagbok. Börjar nu. Inget intressant för er så sluta upp att läsa.

Ja, vart börjar man. Kanske med en så simel sak som att det går framåt i Pianospelandet. Vågar improvisera lite utan att kapitulera av ångest och pinsmhet inför mig själv och min familj. Borde testa att spela inför någon vän för att träna mig. Våga.
Är nästan färdig läst med Cat's cradle av Kurt Vonnegut. Har kommit fram till att det är bra att ha någonslags tro. Inte som en religion nödvändigtvis men något som fokuserar en och håller en samman och gör en mer förstående. Borde försöka meditera mer och intressera mig av någon new-ageig grej. Hitta någon husguru, någon författare som skriver new-giga böcker om hur man lever sitt liv. Om hur man mediterar och sånt flum. Tror att jag skulle kunna bli såld på något sådant. Eller bara skapa något utifrån min egen tro. Har rätt många övertygelser. Borde samla dem, skriva ned dem på något vis.

Övertygelser:
Vara självständigt - Försöka att släppa de basala hedonistiska behoven. Tror att jag skulle bli mer fokuserad utan socker till exempel. Får bli uppgift nummer ett.

Haha kanske är den enda riktiga övertygelsen jag har än så länge. Får återkomma med mer en annn dag.



Läste också E's blogg med noveller. Fint med folk som gör saker. Skriver om sådant jag också skrev om i den åldern. Pojkar och tron på hur kärlek ska se ut. Ja, den såg väl ut så också. Men känns som om jag har högra mål nu än den där enkla bekräftelsen av kärlek från någon liten pojke. Bekräftelse är det mest förrödande när det kommer till självständighet. Det är jag övertygad om.
Men kärlek är inte dålig. Den är underbar och i sin renaste for finns den inte till för bekräftelse. Det är väl vad min novell skulle handla om idag.