Skolkar igen. Men det är inte så farligt. Bara skolkar lite. Som vanligt, som vanligt.

Slog mig: Vad tusan ska hända med alla? Alla dom som är min värd nu. Alla inspirerande, spännande som mest är deprimerade, undvikande och livs rännande. Så är mest och många av mina vänner. Är det vi som blir konstnärerna? Revolution mot samhället. Eller gör något och bränns ut. Tar livet. Blir kända efter döden. Alla dessa deprimerade, hemma liggande, inspirereande livs- och känslotiggande!
Det är vi som blir något. Är det inte så?


Pratade om kärlek igår med M. Vill man verkligen bli kär om det är vad det är än så länge. Blind blind blind. Som gå i något töcken av gud vet vad. Det som kallas kärlek.
Nej, så vill inte jag vara i alla fall. Älska men inte vara kär.
Men jag brukar kalla det där blinda för förälskelse. Mer som ett litet skällsord om du förstår. Ord är ju bara det man gör det till och jag har bestämt mig för att kär är något mer.