det är så ojämnt när jag pratar med dig. ibland klickar vi perfekt och bygger vårt egna kaplatorn där vi lägger varje kaplastav snabbt och säkert efter varandra utan att rasa vår konstruktion. andra gånger är det som om vi bygger efter olika modeller utan att förstå. ibland tänker jag att vi ska prata med mer klarspråk. men då kommer väl orden missa varandra ändå. eftersom varje ord klingar olika i alla individers huvuden kommer det i sin tur göra det omöjligt att beskriva ett annat ord.

jag bara gillar dig så mycket och förstår inte hur du vill utforma oss. som vänner eller som något annat.
nåväl, det kanske är förbjudet att ringa inför dina flatkompisar men när du ringer på pendeltåget är det mer skräddarsytt till oss. men jag kan lätt strunta i att ringa torsdags kvällar när du står på högkvarteret om du bara berättar varför (även om jag aldrig kommer förstå alla nyanser).