Tidigare: Jag såg de hemlösa alkolisterna i parkerna. Självfallet den kollektiva sorgen över samhällets brister, men då med en klingande idé av att de var deras fel. De var den svaga länken i kedjan.
Nu: Min panikångest som kommer i samband med jobb försöker berätta något annat. Den säger att det är en fråga om tid innan kvällens tid blandas ihop med dagens tid och där av ingen tid över till nykter tid. Men det är ett liv lika mycket som något annat. Alla jobb jag söker, söker ändå någon annan. Stresstålig, presstålig, stabil och trogen. Stressångest, pressångest, panikångest och flyktig.