hur kan ett tomt huvud väga så mycket. när jag går släpar det långt ned i marken. jag lova, jag är säker. det kanske inte syns. men det släpar så tungt att gruset fastnar i såren.
var jag än går ser jag min film. den spelas på husväggar, himlen, på dig. om du sett den så vet du; den är varken sorglig eller glad. det som kännetecknar den bäst är att det inte finns några kännetecken. den är förutsägbart tråkig. föreställ dig att du måste se den. kanske har din date bjudit dig på bio och visst vore det oförskämt att lämna. du stirrar tomt på den. ingen sorg ingen glädje. bara en hopplös känsla av att vilja komma till slutet.
om du var på biografen för att se filmen visste du att efter filmen så är den slut och ditt liv fortsätter.
men om det inte var så. du visste att livet tog slut i och med filmen. hur skulle du ställa dig till den då?